I en serie av poster kommer jag nu att tala mycket om den tid då jag jobbade med fasadrenovering i Stockholm. Det är knappast så att jag inte talat om det förut. För de som varit läsare av denna blogg under en lång tid är ämnet bekant. Särskilt bekant är fasadrenovering i Stockholm för de som var aktiva läsare för ungefär 4 år sedan. Ja, ni har rätt. Jag hade hamnat i en livskris och jag ville därför blicka tillbaka på saker jag gjort. Att jag jobbat med fasadrenovering i Stockholm en tid är centralt i mitt liv. För att inte säga att det är formande. Det har gjort mig till den jag är och det skäms jag inte för.
Nu har det gått nästan ett halvt decennium och det ska åter bli dags att grotta ner sig i fasadrenovering i Stockholm. För er som hoppas på att lära er om själva fasadrenoveringen eller få berättat om hur fint Stockholm är säger jag detta: Ni kommer att bli besvikna. Detta handlar mycket mer om den resa jag gjort i mig själv under de åtta år jag arbetade i branschen. Jag hoppas att ni förlåter mig.
Jag kan väl börja med att berätta om den där dagen. Den där dagen som skulle komma att förändra allt i mitt liv på ett ögonblick. Det var nämligen så att jag och en vän var iväg och reste i Asien. En av många bussresor vi gjorde skulle ta oss någonstans vilket jag inte minns var. Staden vi åkte ifrån hade varit outhärdligt varm den där natten. Detta hade gjort att många, inklusive jag själv, hade sovit dåligt. Detta resulterade i att de flesta sov på bussen men denna förmåga saknar jag. Jag låg därför vaken i min sitt-stol och hade internetuppkopplingen för mig själv. Det var då jag skrev mailet. Mailet som gick till min gamla klasskompis som jobbade med fasadrenovering i Stockholm.
Jag frågade hur läget var och om han ville ha mig till huvudstaden när jag var hemma igen. Han svarade på bara 10 minuter medan jag låg längst bak i bussen: Han ville ha mig till Stockholm att arbeta med fasadrenovering ihop med honom. Jag tackade ja utan att varken blinka eller tänka efter. Det skulle få bli vad det blev och något blev det ju verkligen.
På den vägen är det, kära vänner. Det var så det blev fasadrenovering i Stockholm för mig och nästa vecka ska jag berätta mer ingående om hur det var när jag började. Vi hörs då!