Kontrastmarkeringar kanske inte är så dumma..
Dagen började som vilken annan som helst. Jag drack mitt morgonkaffe och knaprade på en knäckemacka som var prydd med smör och ost. Planen var att ta sig in till stan idag för att fylla på kylen och skafferiet. Det hade varit kallt under natten så jag funderade någon minut på om bilen kommer starta. Startar den inte så kommer dagen ta en helt ny riktning som kommer innebära massa extra stök i garaget för att hitta på batteriladdaren.
När jag vred om bilnyckeln så hoppade den gamla bilen igång direkt. Det här är en riktigt trotjänare han jag tänka innan frugan började gnälla på att det var kallt i bilen och att vi borde skaffa motorvärmare.
Färden mot stan gick smidigt och vi lyssnade på P4 hela vägen. Väl inne i stan så parkerade och det det var dags att gå in i köpcentrumet. Det pågick någon form av renovering reflekterade jag över. Vad jag inte visste då var att jag inom några minuter skulle få ett bryskt uppvaknande ut mitt allt för vanliga dagdrömmande.
Glasdörrar har ofta en kontrastmarkering för att förhindra folk från att försöka gå igenom dem. Jag har ofta undrat om en sådan markering verkligen behövs.
Idag insåg jag att de behövs. Dålig belysning var en anledning till att jag själv gick rakt in i en glasdörr. Sedan vi noterat att skadorna var överkomliga, trots att blodvite uppstod, var det svårt att inte låta bli att skratta åt händelsen.
Det märkligaste med skadorna var nog att min stora näsa klarade sig helt, trots att jag fick sår dels på pannan och dels på överläppen. Glasdörren höll dessbättre och publiken bestod endast av frugan som fick sig ett gott skratt.